(1) Kol; Ju högre kolhalt, desto högre hårdhet har stålet, men dess plasticitet och seghet är sämre
(2) Svavel; Det är en skadlig förorening i stål. Stål med högt svavelinnehåll är benäget att spröda sprickor under högtemperaturtrycksbearbetning, allmänt känt som termisk sprödhet
(3) Fosfor; Det kan avsevärt minska stålets plasticitet och seghet, särskilt vid låga temperaturer, och detta fenomen kallas kall sprödhet. I högkvalitativt stål måste svavel och fosfor kontrolleras strikt. Men ur ett annat perspektiv innehåller lågkolstål högre svavel och fosfor, vilket kan göra det enkelt att skära och förbättra bearbetbarheten av stål
(4) Mangan; Det kan förbättra stålets hållfasthet, försvaga och eliminera de negativa effekterna av svavel och förbättra stålets härdbarhet. Höglegerat stål (högt manganstål) med högt manganinnehåll har god slitstyrka och andra fysikaliska egenskaper
(5) Kisel; Det kan öka hårdheten hos stål, men dess plasticitet och seghet minskar. Stål som används för elektriska ändamål innehåller en viss mängd kisel, vilket kan förbättra dess mjukmagnetiska egenskaper
(6) Volfram; Det kan förbättra stålets röda hårdhet och termiska styrka, samt förbättra dess slitstyrka
(7) krom; Det kan förbättra stålets härdbarhet och slitstyrka, såväl som dess korrosionsbeständighet och oxidationsbeständighet
(8) Zink; För att förbättra korrosionsbeständigheten är allmänna stålrör (svarta rör) galvaniserade. Galvaniserade stålrör är indelade i två typer: varmförzinkat och galvaniserat stål. Det varmförzinkade lagret är tjockt och kostnaden för galvanisering är låg, varför galvaniserade stålrör finns tillgängliga.